( Här är en länk till inslag i SVTs Godmorgon i morse, diskussion mellan mig och Elisabet Rytter från Livsmedelsföretagens branschorganisation.) Och här är länk till vårt pressmeddelande och saltrapport som publicerades i dag)
Inför vårt saltseminarium på i dag torsdag 18/7 har jag kollat saltmängden i en del livsmedelsprodukter i livsmedelsbutikerna. Begriper inte varför en enda portionspizza på 370 gram måste innehålla 5 gram salt, det är ju hela det rekommenderade dagsintaget. Har man ätit en pizza så kan man inte sätta i sig något annat den dagen utan att överskrida en hälsosam saltmängd. Barn ska äta ännu mindre salt än vuxna. Kan tro att de äter en del pizza. Inte bra.
Nu äter man ju inte pizza varenda dag, men det är för mycket salt i massor av annan mat också. Ärtsoppa 1 portion 3,9 gram, 125 gram köttbullar 2,5 gram, 1 portion färdig Lasagne 4 gram, fyra rostade brödskivor 1,7 gram. Det plockar på.
Och visst bör vi salta mindre hemma. Jag saltar nog hälften nu mot tidigare när jag kokar potatisk eller ärtor. Märker banne mig ingen skillnad nu till min stora förvåning. Det går väldigt fort att vänja sig vid mindre salt mat enligt all forskning.
Men att själva minska på saltet kommer jag inte långt med. Nästan åttio procent av saltet vi får i oss kommer från den mat vi köper in eller äter ute. För mycket natrium som finns i vanligt salt ökar risken för högt blodtryck och därmed sjukdom och död.
Syftet med vårt seminarium är att få regering, livsmedelsindustri och restaurangbranchen att engagera sig så vi får i oss mindre salt. Det gör de i andra länder. Får se hur det går. Den som vill ha saltare mat får salta själv. Inte sant?
PS Nu har jag fått reda på varför pizza är så salt. Salt i osten, salt i skinkan, salt i tomatsåsen, salt i pizzadegen. Och är det inte skinka utan mozarella på pizza t ex är även den osten jättesalt.
Kommentarer
9 svar till ”Fem gram salt i pizzan. Varför?”
Så här skriver Fredrik Bruno vars kommentar hamnade under fel inlägg, och jag kommenterar:
”Jag saknar information om effekten av s.k. mineralsalt med lika mycket kalium som natrium och med (i Seltin) en tillsats av magnesium. Det bode ju rimligen finnas kliniska tester från våra univerwsitetssjukhus som utreder och bevisar de här (lösa?) påståendena om samband mellan salt och blodtryck, och som även tittar då på mineralsaltet.
På livsmedelsverkets hemsida har jag inte funnit någon information som styrker de påstådda sambanden eller som kommenterar mineralsalt.
Sen är ju saltet ett konserveringsmedel, är det därför som buljongtärningar och fonder består till nästan 50 % NaCl (i torrsubstansen)?
Man ska ju inte bara tycka, utan också styrka sambanden med vetenskapliga tester.”
Fredrik: Det är hur bra som helst att äta salt med mindre natriummängd som t ex Seltin. Det sker en stor utveckling av sådana produkter så det kommer nya produkter hela tiden. Visst är NaCL koksalt ett konserveringsmedel, det är därför man inom industrin inte kan sänka salthalten rejält på t ex charkprodukter utan att det får konsekvenser för hållarhet etc som man måste ta hänsyn till. Om du läser vår rapport ”Salt i maten” som finns på vår sajt, hittar du flera källor till vårt resonemang om natrium och högt blodtryk. Här är fler:
Effect of longer term modest salt reduction on blood pressure: Cochrane systematic review and metaanalysis of randomised trials 2013 http://www.bmj.com/content/346/bmj.f1325
• Cash Consensus Action Salt http://www.actiononsalt.org.uk/
• WHO guideline for sodium intake for adults and children 2012 http://www.who.int/nutrition/publications/guidelines/sodium_intake/en/
• Konsekvensberegninger for reduktion af danskernes saltindtag 2012 http://www.altomkost.dk/NR/rdonlyres/D63CA843-75F4-43FA-BC22-DAB2EDAE02A4/0/Konsekvensberegningerforreduktionafdanskernessaltindtag.pdf
• Livsmedelsverkets råd om salt http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/kostrad/Rad-om-salt/
Hej!
I rapporten står det;
– Enligt koststudier intar svenskarna, och här skiljer vi oss inte märkbart från andra länder, 10-12 gram salt om dagen, dvs. dubbelt så mycket som rekommenderas av myndigheter såväl i Sverige som internationellt.
Jag hittar dock ingen källa på vilka koststudier som rappoten hänvisar till. Jag skulle väldigt gärna vilja läsa de studier då jag själv har sökt koststudier rörande salt och hittat mycket lite vad gäller den svenska populationen.
Mvh,
Linda
Linda: Den senaste svenska stora koststudien är Riksmaten 2010-2011. På sid 107 finner man att ”Intaget av natrium var i genomsnitt 2 746 mg för kvinnor, 3 591mg för män och
3 118 mg för hela gruppen. Detta motsvarar en genomsnittlig koksaltmängd
(2,5 x Na = NaCl) av 6,9 gram NaCl för kvinnor, 9,0 gram NaCl för män och
7,8 gram NaCl för hela gruppen.
http://www.slv.se/upload/dokument/rapporter/mat_naring/2012/riksmaten_2010_2011.pdf
I beräkningarna ingår inte salt tillsatt ”vid
bordet” och i maträtter som beräknats från recept används standardiserade
mängder salt. Detta har Livsmedelsverket korrigerat för genom att lägga till salt och då fått fram 10 – 12 gram salt som ett genomsnittligt saltintag, Lena Hulthén gjorde urinmätningar 2008 , vilket får anses som ett betydligt säkrare sätt att fastställa natriumintaget, och fann ett snittvärde på 11- 13 gram salt, med ett spann om 6 – 25 grams intag hos dem hon undersökte.
Har för mig att Livsmedelsverket också tog blodprover och gjorde urinmätningar på 300 personer i samband med Riksmaten men kan inte hitta uppgiften. Ska kolla vidare vid tillfälle.
Jag är lite bekymrad över den bild som målas upp kring saltets risker i media. Det är inte så otvetydigt som görs gällande. För ett kort tag sedan publicerade ”The Cochrane Library” en, om jag förstår det rätt, reviderad rapport om farorna (se länken nedan). Det som jag är mest bekymrad över är att deras rapport verkar röna så lite intresse hos olika hälsomyndigheter/-organisationer världen över. Saltet är nog vårt minsta bekymmer – sockret desto större.
Jag hade gärna sett att rapporten kommenterats i dagens SvD artikel (18/7 2013). Förhoppningsvis ges ni möjligheter att återkomma i tidningen.
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/14651858.CD009217/abstract;jsessionid=2038C01F7D3994748195A1D62D731D2B.d01t01
Saltis: Jag har också läst Cochranerapporten av Taylor et al och blev förstås mycket intresserad eftersom de, i motsats till många andra studier och rapporter, inte kunde finna något klart samband med ett reducerat saltintag och minskad dödlighet.
Taylors rapport är kommenterad här:
Effect of longer term modest salt reduction on blood pressure: Cochrane systematic review and metaanalysis of randomised trials 2013
http://www.bmj.com/content/346/bmj.f1325
Om du läser avsnittet ”Effect of salt reduction on cardiovascular risk”, från tredje stycket och framåt så förklarar författarna varför Taylor et al har helt fel. Ganska spännande.
Jag har också sett Taylors rapport kommenteras på flera andra ställen och samtliga menar att Taylors rapport inte borde ha publicerats. Säkert finns det andra som tycker tvärt om. Läs gärna hela rapporten i BMJ. Tycker den visar mycket tydlig att reducerat saltintag ger effekter på sjukdom och dödlighet på befolkningsnivå.
Men diskussionen om nyttan med reducerat saltintag kommer med all säkerhet att gå vidare.
Ja, då får jag också be dig att läsa just där du bad mig läsa. För det första är en delstudie som Heng, Li och Macgregor säger inte ska ingå i Taylors m.fl. rapport borttagen i den reviderade rapporten. För det andra säger de förstnämnda forskarna att det ger en fleaktigt bild när man håller i sär grupper med lågt och lågt blodtryck – vilket såvitt jag förstår inte alls är så ointressant. Slutligen åberopar sig samma forskare på framskrivningar/kalkyler som gjorts på vilka goda effekter som skulle uppnås i samhället vid saltreduktioner. Givet att Taylor m.fl. har rätt så är sådana framskrivningar av väldigt begränsat värde.
Ja, jag hoppas som du att ”diskussionen om nyttan med reducerat saltintag kommer med all säkerhet att gå vidare” men med den förhoppningen att grundforskning på faktiska effekter får ta större plats i diskussionen.
F.ö. kan det antagligen vara så att övervikt är ett problem i kombination med salt men många stora problemen med övervikt kvarstår även utan salt. Saltet är i det sammanhanget bara ett gammalt hederligt lakmuspapper. De genetiska skillnader vi har, t.ex. ärftlgt högt blodtryck, – hur orättvisa de än är – är troligen viktigare än saltet. Detta har länge varit obehagligt att förhålla sig till men det är dags att börja göra det.
Saltis: Tack för informationen. Hade inte uppmärksammat att just den studien var borttagen
Utan att vara expert håller jag med dig att genetiska faktorer för högt blodtryck troligen är viktigare än saltet. Och givetvis reducerar inte minskat salt andra riskfaktorer i samband med övervikt, men det kanske du inte menade heller. Och för mycket salt är givetvis inte den enda orsaken till högt blodtryck. Tror också att det är svårt att med säkerhet beräkna hur många färre döda saltreduktion innebär som Dannmark, UK och WHO har gjort. Men att saltreduktion är viktigt för dem med högt blodtryck och även kan minska risken för högt blodtryck och därmed följande sjukdomar tror jag är få som har invändningar mot i dag. Även Taylor et al tycker det är en god idé. Vi kommer att fortsätta att arbeta för en successiv saltreduktion i maten.
Sedan finns det de matproducenter som ökar saltmängden då de känner sig tvingade att ta bort vad många tror farliga E – nummer (konserveringsmedel) för att behålla hållbarhet och säkerhet. Alltså tar man bort något ofarligt för att öka på med något som är farligt. Herrrrrregud!!
Lars: Ja det stämmer och det är knäppt.