Har en smartphone och har blivit lite besatt som många andra. Kan inte låta bli att läsa jobbmejl långt efter arbetstid. Till vilken nytta för kropp och själ? Ingen alls. Tvärt om.
Slowfood har man ju hört talas om, cittaslow också. Slowmove också, typ yoga och qui gong.
Överhuvudtaget sjungs långsamhetens lov dessa dagar. Överallt. Och då får jag syn på begreppet slowtech. Så bra! En teknologi som gör att telefonen stänger av sig själv låt säga kl 18.00 och så kan man inte läsa jobbmejl. Punkt slut. Är det något superviktigt som man absolut måste ha tag i så kan man efter ett oändligt krångel sätta på mejlen igen. Men inte förr.
Låter lysande. Hit med appen på direkten! Någon?
Kommentarer
3 svar till ”Slowtech – Yes!”
Jaha du, du är listig! Om det nu är svårt att få igång mailen på din smartphone igen med din avstängningsapp, kan du väl använda datorn som du har gjort tidigare? Jag stänger av min telefon vid 17-snåret och jag tar den inte med mig när jag går ut med Julius på promenad, ett som jag tycker bra sätt att hålla besattheten stången, och så billigt sedan!! Man är ju smålänning i själ och hjärta…..
Jag har svårt att se hur det skulle kunna fungera, det finns ju så många sätt att vara online. Datorn, läsplattan, TVn…
Själv har jag en ångtelefon, nästan iaf. Den är bara ett par år gammal men när jag köpte den valde jag aktivt en rätt simpel modell med liten skärm utan touchscreen och appar. Har telefonen till SMS och ibland för ringfunktionerna också förstås.
Man måste inte vara så förbaskat uppkopplad och tillgänglig hela tiden. Att läsa en bok på tunnelbanan, eller för den delen bara använda tiden passivt till att låta tankarna gå sina egna vägar, det är viktigare än att hela tiden pilla på en elektronisk apparat. Vi accepterar inte att ”ha tråkigt” längre, det tycker jag är synd.
Pernilla:javisst ligger det mycket i vad du säger. Är glad att mina barn inte är i 10-12 års åldern i dag med ständiga uppdateringar på bloggar och facebook,sms, instagram osv. Att räkna ”likes” eller ”gilla” eller vad det nu heter per inlägg man har gjort och bli ledsen när det inte är så många som man har tänkt är nog himla jobbigt för en ung person, för äldre också vad det anbelangar.