Tomatslavarna

Tre burkar tomater för 15:- signalerar jätteskyltar i butiken. Så billigt tänker väl de flesta glatt och langar ner burkarna i vagnen och går hem, lagar sin köttfärssås och tänker inte mer på det.

I dag skriver Svenska Dagbladet om tomatslavarna i Italien. I morgon  äger Fairtrade challange rum  och målet är att vi ska dricka över 500 000 koppar fairtrade märkt kaffe på gator och torg. Bra så. Då och då säger vi slött till varandra att det här med fokus på arbetsvillkor i Afrika och Sydmamerika är  bra, men nog skulle man prata mer om hur folk som plockar våra grönsaker i Spanien och Italien har det, eller i Sverige med för den delen. Det har det nog inte så kul de heller, och så lunkar vi vidare.

Jag vet inte hur de som plockar Coops tomater har det. Vilka löner de har eller hur de bor. Högst troligen har Coop och andra kedjor koll på fabrikerna som tillverkar tomatburkarna och har avtalat med leverantörerna att lagar för arbetstider och andra villkor ska följas.. Men för dem som plockar och levererar råvarorna till industrin, bryr man sig? Inte vet jag, jag hoppas och jag ska ta reda på det.

Vår mat är oändligt mycket billigare i dag än för 20 år sedan med hänsyn tagen till inflation och disponibel inkomst. Bland annat på grund av en  ständig prispress från livsmedelskedjornas sida. Samtidigt står miljö- och klimatfrågor, arbetstsvillkor och Corperative Social Responsibilty (CSR) högt på agendan inom handeln och om dessa frågor konfereras det i oändlighet runt om i världen. Hur kan då tomatarbetar i Italien ha det så eländigt? Någon?

PS: först kl 14.30. lägger SvD ut denna hyperintressanta artikel på nätet. Undrar varför? Var på SLU i dag på  ett bra seminarium om ”Framtidens lantbruk”. Där refererade flera personer till artikeln, förstås. Men ingen kunde hitta den på nätet. Knäppt!